Nu när jag har flyttat till England så har jag skaffat en ny adress för den blogg jag kommer skriva i medan jag är här som de där hemma kan följa. Detta innebär att denna blogg kommer mest troligt vara ganska inaktiv, så vidare jag inte behöver skriva av mig lite då och då.
Det har inte gått en dag på snart två veckor som jag inte har gråtit. Det har inte gått en dag där jag inte har pendlat från topp till botten flera gånger om. Det har inte gått en dag där jag har mått bra. Det har inte gått en dag där jag inte känt att jag är tillbaka på ruta 1, precis lika oduglig och otillräcklig som alltid.
Postat i Allmänt | Lämna en kommentar »
Jag är inte den du tror. Du tror att du känner mig men det gör du inte. Inte ens till hälften. Du vet inte vad jag har gått igenom eller hur jag mår. Hur mycket jag gömmer inom mig för att slippa behöva handskas med det för tillfället. Även om jag skulle berätta, och har berättat, en del så skulle du aldrig förstå. Du förstår orden men du kan inte förstå vad det innebär och inte heller acceptera det. Då kan du inte heller förstå eller acceptera vem jag är så varför gå igenom allt det för att må ännu sämre och tryckas ännu längre ner.
Jag gör saker för din skull, sätter det framför min egen vilja och välmående. Jag skulle sluta med det, inte ta mig in i den onda cirkeln ännu en gång och gå tillbaka till där jag mår som sämst. Det var vi överens om men det blev inte så. Nu är jag där igen. Jag gör det för din skull trots jag inte vill och vet att jag till 99% säkerhet kommer att må sämre än sämst igen. För din skull. Som du säger dig göra för min skull men så är det egentligen inte för då hade det inte varit så här, då hade jag inte fått pressen på mig om allt eller inget. Så varför då inte bara göra allt och få det överstökat och må dåligt som alltid annars, varför bryta den onda cirkeln nu?
Postat i Allmänt | Lämna en kommentar »
Jag känner för att skrika. Jag känner för att gråta. Jag känner för att slå något. Jag känner för att krypa ner under täcket och stanna där ett bra tag. Jag känner.. att jag inte vet hur jag verkligen känner.
Mina känslor går upp och ner. Ena stunden känns det helt ok medan i nästa känns det som världen går under. Jag vet inte vilken känsla som är den äkta, den jag borde rätta mig efter.
Saker händer, alldeles för fort men ändå inte. Saker händer på andra sätt än vad som var bestämt. Saker som skulle ske och var förbestämt blev plötsligt tvärt emot än överenskommelsen. Nu sitter jag här, oförmögen att veta vilket som är rätt beslut. Vilket beslut är det jag kan leva med och vilket beslut är det jag kommer ångra?
Postat i Allmänt | Lämna en kommentar »
Efter över ett års tid av problem och besvär så gick jag till en heeler idag. Jag visste inte vad han sysslar med eller vad det innebar men blev rekommenderad att kontakta honom, vilket jag gjorde.
Nu sitter jag här, mindre än en timme senare och märkbart tagen av den två timmars långa heelingen.
Första timmen pratade vi. Om mig. Hur jag mår. Om jag har allergier. Vad jag äter för mat. Hur min barndom var. Om mina drömmar. Allt mellan himmel och jord som kunde leda honom till varför jag mår som jag mår. För heeling handlar om att läka hela människan inte bara en viss del av kroppen som sjukvården gör, där besvären hela tiden kommer tillbaka.
Vi har nog hittat roten till varför jag mår som jag mår. Något som hände för 13 år sedan. Något som jag alltid kommer leva med, något som aldrig kommer att försvinna, men något som jag kan bearbeta och förvandla den negativa energin till något positivt.
Jag berättade saker jag aldrig berättat för någon annan och han förstod. Han förstod meningen bakom det jag sa, hur allt det påverkar en och vad det leder till. Efter en stund sa han: ”Är du alltid så här förnuftig?”.
Andra timmen fick jag lägga mig ner och han satte på lugn musik.
La sina händer under mitt huvud och höll dem där. Rörde på fingrarna ibland, flyttade några centimer och bytade ställe.
Nacken. Halsen. (Halsen är farligt, där fick jag hålla tankarna i styr..) Bröstkorgen. Magen. Underlivet. Knäna. Och till slut fötterna.
Jag kände mig lite, lite, lite kissenödig när vi började men då hade jag gått på toa en timme innan så det var ingen fara. När han hade händerna på mig huvud så pendlade jag mellan alla sorts tankar. Tankar där saker och människor var bekanta men även tankar som inte hade någon som helst reson. Jag ryckte till vid något tillfälle men jag vet inte varför.
Men när han la sin hand över mitt underliv, fjäderlätt ovanför mina kläder, så hände något. Jag vet inte hur jag ska beskriva det.. men all energi samlades där. Jag började bli mer och mer kissenödig och till slut började det göra lite ont. Inuti mitt övre underliv. Av lätt smärta och känslan av att behöva gå på toaletten.
Vilket var det första jag gjorde när heelingen var kvar, släppte ut Niagarafallet som fanns inuti mig. Det är ett bra tecken, då innebär det att mitt system rensas.
Jag trodde jag var medveten hela tiden men när han efteråt frågade om jag känt att jag hade ryckt till/skakat under heelingen så nej, inte bortsett från den lilla ryckningen i början som jag inte har någon aning om varför jag fick. Då berättade han att jag ryckt till och skakat i olika perioder, ibland mer, och ibland mindre. Och jag märkte överhuvudtaget inte av det.
Nu sitter jag här efter en promenad hemåt och jag vet inte hur jag känner. Något har hänt inuti mig. Jag känner mig varm, blodet har gått genom hela min kropp och pulserat. Jag känner fortfarande av mitt underliv, det stramar till lite lätt.
I natt så kommer jag att drömma drömmar, det ska vara ett vanligt fenomen efter en heeling och dessa drömmar ska jag skriva ner jag vaknar i morgon. Dessa drömmer ska tydligen säga en hel del.
Jag ska få ett läkemedel som är gjort av en växt och ta det några dagar. Detta får jag förhoppningsvis nästa vecka så ska bli spännande att se hur det kommer påverka mig.
Jag skulle ha varit och tränat nu, men jag vill inte förstöra denna känsla jag har fått av heelingen. Jag vill ta det lugnt, koppla av, laga god mat och mysa i soffan med katten framför tv:n.
Postat i Allmänt | Lämna en kommentar »