Jag är inte den du tror. Du tror att du känner mig men det gör du inte. Inte ens till hälften. Du vet inte vad jag har gått igenom eller hur jag mår. Hur mycket jag gömmer inom mig för att slippa behöva handskas med det för tillfället. Även om jag skulle berätta, och har berättat, en del så skulle du aldrig förstå. Du förstår orden men du kan inte förstå vad det innebär och inte heller acceptera det. Då kan du inte heller förstå eller acceptera vem jag är så varför gå igenom allt det för att må ännu sämre och tryckas ännu längre ner.
Jag gör saker för din skull, sätter det framför min egen vilja och välmående. Jag skulle sluta med det, inte ta mig in i den onda cirkeln ännu en gång och gå tillbaka till där jag mår som sämst. Det var vi överens om men det blev inte så. Nu är jag där igen. Jag gör det för din skull trots jag inte vill och vet att jag till 99% säkerhet kommer att må sämre än sämst igen. För din skull. Som du säger dig göra för min skull men så är det egentligen inte för då hade det inte varit så här, då hade jag inte fått pressen på mig om allt eller inget. Så varför då inte bara göra allt och få det överstökat och må dåligt som alltid annars, varför bryta den onda cirkeln nu?
