Det har inte gått en dag på snart två veckor som jag inte har gråtit. Det har inte gått en dag där jag inte har pendlat från topp till botten flera gånger om. Det har inte gått en dag där jag har mått bra. Det har inte gått en dag där jag inte känt att jag är tillbaka på ruta 1, precis lika oduglig och otillräcklig som alltid.
