Jag gör saker för din skull, sätter det framför min egen vilja och välmående. Jag skulle sluta med det, inte ta mig in i den onda cirkeln ännu en gång och gå tillbaka till där jag mår som sämst. Det var vi överens om men det blev inte så. Nu är jag där igen. Jag gör det för din skull trots jag inte vill och vet att jag till 99% säkerhet kommer att må sämre än sämst igen. För din skull. Som du säger dig göra för min skull men så är det egentligen inte för då hade det inte varit så här, då hade jag inte fått pressen på mig om allt eller inget. Så varför då inte bara göra allt och få det överstökat och må dåligt som alltid annars, varför bryta den onda cirkeln nu?

Mina känslor går upp och ner. Ena stunden känns det helt ok medan i nästa känns det som världen går under. Jag vet inte vilken känsla som är den äkta, den jag borde rätta mig efter.

Saker händer, alldeles för fort men ändå inte. Saker händer på andra sätt än vad som var bestämt. Saker som skulle ske och var förbestämt blev plötsligt tvärt emot än överenskommelsen. Nu sitter jag här, oförmögen att veta vilket som är rätt beslut. Vilket beslut är det jag kan leva med och vilket beslut är det jag kommer ångra?

Första timmen pratade vi. Om mig. Hur jag mår. Om jag har allergier. Vad jag äter för mat. Hur min barndom var. Om mina drömmar. Allt mellan himmel och jord som kunde leda honom till varför jag mår som jag mår. För heeling handlar om att läka hela människan inte bara en viss del av kroppen som sjukvården gör, där besvären hela tiden kommer tillbaka.
Vi har nog hittat roten till varför jag mår som jag mår. Något som hände för 13 år sedan. Något som jag alltid kommer leva med, något som aldrig kommer att försvinna, men något som jag kan bearbeta och förvandla den negativa energin till något positivt.
Jag berättade saker jag aldrig berättat för någon annan och han förstod. Han förstod meningen bakom det jag sa, hur allt det påverkar en och vad det leder till. Efter en stund sa han: ”Är du alltid så här förnuftig?”.

Andra timmen fick jag lägga mig ner och han satte på lugn musik.
La sina händer under mitt huvud och höll dem där. Rörde på fingrarna ibland, flyttade några centimer och bytade ställe.
Nacken. Halsen. (Halsen är farligt, där fick jag hålla tankarna i styr..) Bröstkorgen. Magen. Underlivet. Knäna. Och till slut fötterna.
Jag kände mig lite, lite, lite kissenödig när vi började men då hade jag gått på toa en timme innan så det var ingen fara. När han hade händerna på mig huvud så pendlade jag mellan alla sorts tankar. Tankar där saker och människor var bekanta men även tankar som inte hade någon som helst reson. Jag ryckte till vid något tillfälle men jag vet inte varför.
Men när han la sin hand över mitt underliv, fjäderlätt ovanför mina kläder, så hände något. Jag vet inte hur jag ska beskriva det.. men all energi samlades där. Jag började bli mer och mer kissenödig och till slut började det göra lite ont. Inuti mitt övre underliv. Av lätt smärta och känslan av att behöva gå på toaletten.
Vilket var det första jag gjorde när heelingen var kvar, släppte ut Niagarafallet som fanns inuti mig. Det är ett bra tecken, då innebär det att mitt system rensas.

Jag trodde jag var medveten hela tiden men när han efteråt frågade om jag känt att jag hade ryckt till/skakat under heelingen så nej, inte bortsett från den lilla ryckningen i början som jag inte har någon aning om varför jag fick. Då berättade han att jag ryckt till och skakat i olika perioder, ibland mer, och ibland mindre. Och jag märkte överhuvudtaget inte av det.

Nu sitter jag här efter en promenad hemåt och jag vet inte hur jag känner. Något har hänt inuti mig. Jag känner mig varm, blodet har gått genom hela min kropp och pulserat. Jag känner fortfarande av mitt underliv, det stramar till lite lätt.
I natt så kommer jag att drömma drömmar, det ska vara ett vanligt fenomen efter en heeling och dessa drömmar ska jag skriva ner jag vaknar i morgon. Dessa drömmer ska tydligen säga en hel del.
Jag ska få ett läkemedel som är gjort av en växt och ta det några dagar. Detta får jag förhoppningsvis nästa vecka så ska bli spännande att se hur det kommer påverka mig.

Jag skulle ha varit och tränat nu, men jag vill inte förstöra denna känsla jag har fått av heelingen. Jag vill ta det lugnt, koppla av, laga god mat och mysa i soffan med katten framför tv:n.

Idag blev min bror, 13 år, misshandlad i skolan, av en elev som är ett år äldre. Givetvis var där nästan inga lärare kvar i skolan, men det bitterljuva med kameror i dagens skolor kommer att bli bra bevismaterial när mamma ska med honom till skolan i morgon och anmäla händelsen. Tack och lov inte någon större fysisk skada, men jag kan bara tänka mig hur det tar psykiskt. Att inte kunna känna sig trygg i skolan, känslan av kränkningen som kommer leva med honom resten av livet, att inte få vara ett barn som tar dagen som den kommer, utan några bekymmer i världen – förutom morgondagens svenskläxa då.

Jag vet själv hur det är, jag har varit med om liknande, i samma skola till och med. Hade till och med samma mentor som min bror har idag. Känslan kommer alltid finnas där och påverkar en mer än man tror. Det är med och påverkar och formar sitt framtida Jag, där känslan av otrygghet alltid kommer att finnas kvar.

Jag är illamående. Jag är arg. Jag är ledsen. Jag är förvirrad. Vad händer med dagens värld? Vad är det som gör att dagens barn och ungdomar tappar mer och mer respekt för omvärlden, och begår brott redan i grundskoleåldern, och gör det dessutom med ett axelryck och ser inte problemet i det hela? Att inte förstå vad man faktiskt gör och utsätter sin omvärld för?

Allt vi gör påverkar hela vår omgivning. Exempelvis: hade jag inte glömt ta fram busspengarna och låtit busschauffören vänta de extra sekunderna innan han kunde köra vidare, hade han aldrig kört på tanten på övergångsstället längre fram, för sekunderna spelade en sådan viktig roll. Bussen hade hunnit köra förbi övergångsstället innan tanten skulle gå över om jag inte hade glömt ta fram busspengarna – bara en sådan här enkel och vardaglig sak påverkar hela omgivningen. Det kunde lika gärna vara så att eftersom busschauffören fick vänta de extra sekunderna så hann en annan person med bussen och hann därmed i tid till sitt möte. Det kan vara negativa liksom positiva händelser som kommer ut alla de vardagliga val vi gör, som påverkar alla andra också. Sen om man kan kalla det ödet eller inte, det är en annan diskussion.

Jag har de senaste veckorna blivit mer självmedveten. Jag tror det beror i stor del i de stora förändringar jag gjort i mitt liv, min resa till att må bättre, både fysiskt och psykiskt. Även den pågående fastan sätter sina perspektiv.Jag vill inte spendera mitt liv i en lägenhet, jobba på ett kontor, skaffa familj, gå i pension och sedan dö. Jag vill inte ha ett Svensson-liv. Jag vill göra en skillnad. En skillnad för människor som inte finns i min närhet. Göra världen till en bättre plats.Jag vill resa till Afrika och lära barn läsa och skriva, öka befolkningens medvetenhet om omvärlden och hälsa, bygga upp ett samhälle som inte bara ger dem en acceptabel levnadsstandard, utan även en chans till överlevnad. Ett bra jobb med skälig lön så de kan försörja sin familj.

Jag vet inte om jag vill ha egna barn. Jag vet inte om jag vill skapa barn som ska bli tvungen att leva i denna orättvisa och hemska värld. Jag har alltid varit inne på adoption, mycket för jag har släktingar som är adopterade, och känner människor som är adopterade. Att ge ett barn en chans till ett bättre liv, en trygghet och större möjligheter. Att göra skillnad och kanske även rädda liv.

Så känner jag nu, sen om det är en tillfällig fas eller om det är mitt självmedvetande som börjar forma min framtid, det vet jag inte. Men jag vill inte lämna denna värld utan att ha gjort det jag kan för att göra världen till en bättre plats.

Detta är en dag som avslutas med en stor känsla av tacksamhet och glädje/-tårar.
Tack för att Du finns!

Jag är super nöjd!  Kanon givande kurs som gett mig massa information jag bara kommer att ösa tillbaka på SKUL.
Jag trodde jag skulle dra ner medelåldern bland deltagarna på kursen ganska rejält, men det var faktiskt en väldigt blandad kompott bland åldrarna och anställda i föreningar/organisationer och privatpersoner.  Tiggde skjuts hem av Sandra som också bor i Malmö och förde trevliga samtalsämnen på vägen hem.

Det är helt underbart vårväder ute! Man blir helt varm inombords och känns bara så.. bra, bekymmerslöst. Det är pricken över i:et helt enkelt! :)

Idag är ingen vanlig dag, det är en dag där jag mår bra! Hurra, hurra, hurra!